Haha jag är bra rolig jag, ett inlägg var 3e månad ungefär... love it!
Här under skrev jag att jag skulle träffa R, det sket sig.. Otippat va? Sur på Jesper var jag verkligen, ärr för livet! Men det gick bra, GICK bra. Ja, vad mer kan man skriva.. Emmaboda 09 sög eller nej inte sög, men det var inte alls lika bra som 08.

Det sägs ju att med allt ont kommer det något gott, det är bullshit. Denna sommar har det bara gått utför, okej det går ofta utför för mig men inte som denna sommar. Jag har lätt att gråta, vilket alla i min omgivning vet om men jag tror inte att jag kommer ha det längre. Alla tårar lär vara slut efter detta usla sommarlov, som ska vara mitt sista innan det s.k vuxenlivet, thats sucks! Finns två olika sortes smärta, två olika sortes sår. Dom osynliga, på insidan och dom synliga, på utsidan. Jag är ägare till båda delarna, känns ju sådär. Men vad ska man göra, bara le och se glad ut så löser sig allt, visst?

OMG! im i 4 real?!
nej, det tror jag inte, jag är bara en såndär sorglig saga föräldrarna berättar om för sina barn så dom vet vad dom ska undvika när dom växer upp. Vart fan tog kärleken vägen? Den där varma, trygga känslan? POFF.
Antar att det ska vara såhär, att man ska lära sig av sina misstag. Men jag förstår ju aldrig vad jag gör för fel? Aldrig. Spelar ingen roll vad det handlar om, jag förlorar och sen står jag där som ett fån medans alla andra vänder ryggen om och går. Alla kommer vända ryggen till så småning om, jag har en, min andra halva, min soulmate. En sådan borde alla ha, som man kan prata med om allt, precis allt, utan att dömma. Folk som dömmer är äckliga och saknar några skruvar. Man måste läsa hela boken för att kunna säga att man har läst den, inte bara ha bläddrat igenom den.

Hej då, nu ska jag ut och bränna upp bilder och kedjeröka.
G'night, sleep tight, don't let the bedbugs bite :*